33 BBR 5:521 – Material med låg klass skyddas med K210/B-s1,d0

”Material med lägre brandteknisk klass än D-s2,d0 bör skyddas mot brandpåverkan under brandens inledningsskede så att motsvarande brandskydd som ytskikt i brandteknisk klass D-s2,d0 uppnås. I bostäder i verksamhetsklass 3 och lokaler och bostäder i verksamhetsklasserna 4 och 5 bör sådana material i byggnadsdelar skyddas av en beklädnad i brandteknisk klass K210/B-s1,d0″.
Vad är syftet med K210/B-s1,d0″?

33.1 BBR text

33.1.1 5:521 Väggar, tak, golv och fast inredning 

Föreskrift (funktionskrav):

”Material i tak, väggar, golv och fast inredning ska ha sådana egenskaper eller ingå i byggnadsdelar på ett sådant sätt att de
– är svåra att antända,
– inte medverkar till snabb brandspridning,
– inte snabbt utvecklar stora mängder värme eller brandgas,
– inte deformeras vid ringa brandpåverkan så att fara kan uppstå,
– inte faller ned eller på annat sätt förändras så att risken för personskador ökar,
– inte smälter och droppar utanför brandhärdens omedelbara närhet.
Kravnivån på material beror på den mängd värme och brandgas som kan tillåtas utvecklas i byggnaden.”

Allmänt råd:

” […] Material med lägre brandteknisk klass än D-s2,d0 bör skyddas mot brandpåverkan under brandens inledningsskede så att motsvarande brandskydd som ytskikt i brandteknisk klass D-s2,d0 uppnås. I bostäder i verksamhetsklass 3 och lokaler och bostäder i verksamhetsklasserna 4 och 5 bör sådana material i byggnadsdelar skyddas av en beklädnad i brandteknisk klass K210/B-s1,d0. Exempel på material som bör skyddas är brännbar isolering, skivmaterial eller liknande i lägre brandteknisk klass än D-s2,d0. […] ”

33.2 Historik

Kravnivån infördes i SBN 80. Innan dess fanns inga krav i andra byggnader än de som motsvarade Br 1 och Br2. Värt att notera är att det i äldre byggnader var vanligt med pappspända tak eller porösa träfiberskivor som ytskikt. Under 60 och 70-talet började man använda spända undertak av plast och även plattor av cellplast. I SBN 80, NR och BBR1 angavs att likande material skulle skyddas av ex beklädnadsskivor med ytskikt klass III. I BBR 19 ändrades det av formell anledning till K210/B-s1,d0, vilket innebär att det blir högre krav på ytskiktet än normalt i för många byggnadstyper.

33.2.1 SBN 75

37:31 ALLMÄNT

”Material i byggnadsdel får inte ha sådana egenskaper eller ingå i byggnadsdelen på sådant sätt att brand därav lätt kan uppstå eller att materialet vid ringa brandpåverkan av byggnadsdelen ger upphov till mycket snabb brandspridning eller snabbt utvecklar stor mängd rök. Material i innertak i tak och väggar får inte ha sådana egenskaper att det vid ringa brandpåverkan deformeras eller eljest förändras på sådant sätt att särskild risk för personskador uppkommer.”

33.2.2 SBN 80

37:411 Allmänna krav

”Material i byggnadsdelar eller fast inredning får inte ha sådana egenskaper eller ingå i byggnadsdelarna på ett sådant sätt att materialen vid brand ger upphov till mycket snabb nrandspridning eller inomhus snabbt utvecklar en stor mängd rök. Material i tak och väggar får inte ha sådana egenskaper att de vid ringa brandpåverkan deformeras eller eljest förändras så, att särskild risk för personskador uppkommer.”

:4111 Kraven i :411` första stycket, innebär att ett material inte godtas i mot brand oskyddat skick, om det har sämre brandtekniska egenskaper än ytskikt av klass III, vilket motsvarar en panel av massivt trä, jfr SBN godkännanderegler, PFS 1980:4. Enligt dessa regler kan i vissa fall, särskilt beträffande material med termoplastiska egenskaper, en jämförelse med egenskaperna hos en panel av massivt trä kräva provning i större skala. Härvid godtas att provningen sker i det provhus som beskrivs i statens provningsanstalts meddelande nr 123. Sådan provning godtas även för att påvisa att kraven enligt :411, andra stycket är uppfyllda. Tak av termoplastiskt material som vid ringa brandpåverkan lossnar och faller ned är exempel på ett utförande som medför särskild risk för personskador,.

33.2.3 NR

8:51 Materialkrav
Material i byggnadsdelar och fast inredning skall ha sådana egenskaper eller ingå i byggnadsdelarna på ett sådant sätt att de vid brand inte ger upphov till mycket snabb brandspridning eller inomhus snabbt utvecklar en stor mängd rök. De får inte heller smälta och droppa utanför ett område i brandhärdens omedelbara närhet. Material i tak och väggar samt fast inredning skall ha sådana egenskaper att de inte vid en ringa brandpåverkan deformeras, faller ned eller på annat sätt förändras så att särskild risk för personskador uppkommer.

Föreskriftens krav innebär att material med sämre brandtekniska egenskaper än ytskikt av klass Ill (vilket motsvarar en panel uv massivt trä), i utrymmen där människor vistas mer än tillfälligt, bör skyddas mot påverkan av brand under brandens inledningsskede så att åtminstone ytskikt av klass Ill erhålls. I bostäder samt i lokaler där människor är under vård eller i nattvila bör sådana material i byggnadsdelar dessutom skyddas av en beklädnad. Detta är särskilt angeläget för material som snabbt sönderdelas eller smälter och avger brännbara gaser redan vid låga brandtemperaturer (< 250 °C). Om inte annat påvisas genom brandprovning, kan tillräckligt skydd uppnås med 12 mm tändskyddande beklädnad eller 12 mm träfiberskivor, spånskivor eller plywood med gre än 450 kg/m3. För andra material i byggnadsdelar med sämre brandtekniska egenskaper än ytskikt av klass lll kan tillräckligt skydd uppnås med tändskyddande beklädnad (oavsett tjocklek) eller 9 mm beklädnadsskivor av här angiver slag, En duk till tältbyggnader uppfyller kraven i föreskriftens andra stycke, om den utfors av ett enkelt skikt svärantändligt dukmaterial.

33.2.4 BBR 1

511 Allmänt

[…]
Råd: Material med sämre brandtekniska egenskaper än ytskikt av klass lll, i utrymmen där personer vistas mer än tillfälligt, bör skyddas mot påverkan av brand under brandens inledningsskede så att minst samma brandtekniska egenskaper som hos ytskikt av klass lll erhålls. I bostäder samt i vårdanläggningar och hotell bör sådana material i byggnadsdelar dessutom skyddas av en beklädnad. Detta gäller särskilt material som snabbt sönderdelas eller smälter och avger brännbara gaser redan vid låga brandtemperaturer ( < 250°C). Om inte annat påvisas genom brand provning kan, då sådana material används, tillräckligt skydd uppnås med 12 mm tändskyddande beklädnad eller 12 mm träfiberskivor, spånskivor eller plywood med densitet 450 kg/m3. För andra material i byggnadsdelar med sämre brandtekniska egenskaper än ytskikt klass lll, kan tillräckligt skydd uppnås med tändskyddande beklädnad eller 9 mm beklädnadsskivor av ovan angivet slag. […]

33.2.5 Konsekvensutredning BBR 19

Ändring:

Normalt ställs höga brandtekniska krav på ytskikt och beklädnader för material och produkter som monteras in i en byggnad. Kravnivån på material och produkter är beroende av verksamhet och byggnadsklass. Kravnivåerna förtydligas i de allmänna råden genom olika klasser vilket gör kravet verifierbart med stöd av provning. I föreskriften ges även möjligheten att låta materialen ingå i byggnadsverket så att de får dessa egenskaper. Det innebär att kraven i sig inte är på själva materialet utan snarare funktionen i den färdiga byggnaden.
Bilaga A. Detaljerad konsekvensutredning av föreskrifter och allmänt råd i BBR avsnitt 5:85

Det som tidigare har krävts gällande att material inte sönderdelas och droppar vid låga brandtemperaturer (< 250 °C) har tagits bort. Kravet motsvaras av, och ingår i, de egenskaper som räknas upp i föreskriften. Förtydligande görs också av att risker med t.ex. brännbar isolering eller andra skivmaterial måste beaktas. För tältbyggnader ersätter klass E svårantändligt material. Tidigare fanns gamla klassbeteckningar angivna i parantes och som nu försvinner i samband med att reglerna EU-harmoniseras. Vissa förtydliganden har gjorts gällande hisskorg och mindre rum. Om ytskiktet inte påverkar utrymningssäkerheten i byggnaden kan lättnader göras. Detta kan vara aktuellt i exempelvis oinredda vindar.

För mindre byggnadsdelar ges undantag från kraven, dock ska klassen vara lägst klass D-s2,d0. Ett mått på mindre byggnadsdelar ges, dock gäller särskilda krav för rörisolering. Likaså ges undantag för mindre rum såsom hygienutrymmen och bastu. Samma miniminivå som för mindre byggnadsdelar gäller dock. Förtydligande görs att även hiss kan ha denna klass om den är utförd som egen brandcell och inte är en del av utrymningsvägen.

Motiv:

Svårantändligt material som klass försvinner och Boverket väljer att ersätta det med klass E istället med en begränsning i vilka situationer detta är tillämpligt. Möjligheten gäller endast tältbyggnader med ett enkelt skikt dukmaterial då naturlig brandgasventilation förväntas uppstå i händelse av brand. För tält med dubbelskikt och liknande gäller alltså de vanliga kraven även om möjlighet finnas att verifiera alternativa lösningar med analytisk dimensionering.

Tidigare allmänna råd om 250 grader anses inte vara nödvändigt då hänvisningar görs till de europeiska klasser som används för att fastställa ingående produkters egenskaper.

Riskerna med brännbar isolering, t.ex. cellplast, har uppmärksammats på senare tid. Förtydligandet i rådet innebär att det är tydligare att funktionen hos slutprodukten måste uppfylla kraven. Detta innebär t.ex. att sådana brandrisker måste skyddas från antändning.

Övergången till klass E istället för svårantändligt material görs för att anpassa reglerna till Euroclass-systemet. En ändring i nivån blir dock nödvändig då det inte finns någon klass som direkt motsvarar svårantändligt material i Euroclass-systemet.

Förtydliganden kring mindre byggnadsdelar och mindre rum görs för att öka verifierbarheten.

Konsekvens:

Generellt är det förtydliganden som görs vilket gör att eventuella konsekvenser är begränsade.

Svårigheten att prova tältduk i klass E medverkar till att det kan komma andra klasser och provningsmetoder för tältdukar men det är det enda som finns tillgängligt idag i systemet.

 

33.3 Utländska regelverk

33.3.1 Norge

Kommentar: D-s2,d0 är lägsta krav även i Norge. Hittar dock inget om att material i lägre klass ska kläs med tändskyddande beklädnad.

33.3.2 England

Generellt lägre ytskiktskrav än i Sverige överlag. Hittar inget jämförbart.

33.3.3 USA

Kommentar IBC: Hittar inget direkt liknande krav utan beroende på byggnadskategori så finns ett givet krav på brandklassificering för material som används.
Kommentar NFPA:
Hittar inget direkt liknande krav men finns generellt specificerat att vägg- och takmaterial skall uppfylla klass A eller klass B (amerikansk standard) i utrymningsutrymmen såvida inte utrymmet och närliggande är försedda med sprinkler, då tillåts klass C.

Utdrag från tabell A.10.2.2 över de krav som ställs på olika verksamheter. Klass I och II innebär krav på strålning medan klass A,B och C är baserade på flamspridning.

33.3.4 Australien

Svårt att översätta eftersom Australien inte använder Eurocode-systemet. Produkterna delas in i 4 olika grupper definierade av deras testresultat enligt en standard (AS 5637.1). För byggnadsdelar som inte anges specifikt ska man uppfylla ett visst Flammability index, Spread-of-flame Index samt Smoke development index. Det senare tror jag är snarlikt vårt s0-5 och är i de här fallen alltid minst 2. Någonting motsvarande K210 verkar inte existera.

33.3.3 USA

Kommentar: Precis som i Sverige har man sänkt ytskiktskrav för lägenheter, hus och boenderum. Det finns dock inget minimikrav, dvs ytskikten behöver inte ha någon specifik klass (Risk Group SH = Residential/Housing)

1.3.5 Kanada

Inget motsvarande ytskiktskrav finns i det kanadensiska regelverket.

33.4 Intervjuer

”Material med lägre brandteknisk klass än D-s2,d0 bör skyddas mot brandpåverkan under brandens inledningsskede så att motsvarande brandskydd som ytskikt i brandteknisk klass D-s2,d0 uppnås. I bostäder i verksamhetsklass 3 och lokaler och bostäder i verksamhetsklasserna 4 och 5 bör sådana material i byggnadsdelar skyddas av en beklädnad i brandteknisk klass K210/B-s1,d0″.
Vad är syftet med K210/B-s1,d0″?

Intervjuperson nummer 1

Utredningen ”Brand inomhus” SOU 1978 , fastslog att inga byggmaterial fick ha lägre ytskiktsegenskaper än vanlig träpanel, ytskikt klass III. Användes sämre material, skulle den skyddas av beklädnadsskivor av t.ex. trä.

Intervjuperson nummer 2

För att undvika att dåliga mtrl ska dessa skyddas mot brand i det initiala skedet.

Intervjuperson nummer 3

D-s2,d0 är miniminivå.

Syftet med att skydda med tändskyddande beklädnad är att köpa sig tid i verksamheterna man sover så att man ska hinna utrymma innan det övertänds.

Intervjuperson nummer 4

Vi vill inte ha snabba brandförlopp och ska vi använda den typen av material så ska vi skydda dem från antändning.

Intervjuperson nummer 5

Kände inte till att den nu kan vara brännbar, tidigare krav på att den inte fick vara brännbar. Nya klassen var i alla fall avsedd att motsvara tändskyddande beklädnad.

Intervjuperson nummer 6

Ersätter tändskyddande beklädnad. Förhindra bakomvarande material från antändning. Historiskt nordiskt för att kunna bygga i trä. De nya EU-kraven skapade stora bekymmer främst för undertak som behövde K –klassen och som därmed blev tunga.

Intervjuperson nummer 7

För att inte få för snabba brandförlopp.

Intervjuperson nummer 8

För att kunna använda en brännbar isolering. I dessa verksamhetsklasser kan man ha den typen av brännbar isolering om man skyddar den med obrännbara skivor.

Intervjuperson nummer 9

Av de alternativ som fanns vid övergången till europa-klasserna så var detta alternativ det som kom närmst den tidigare tändskyddande beklädnaden (vars syfte var att hindra antändning av bakomvarande material under det tidiga brandförloppet då utrymning normalt kan förväntas pågå.)

Intervjuperson nummer 10

Ett inledande skydd som handlar främst om att begränsa snabb brandspridning i det tidiga brandförloppet. Finns även litteratur från SP om detta.

Intervjuperson nummer 11

Kopplat till sovplatser. När polyuretanskum blev vanligt ansågs att det behövde skyddas mot antändning. Det behöver inte var tändskyddande beklädnad kan lika gärna vara plyfa.

33.5 Troligt syfte

Bedömningsbakgrund

Kravnivån infördes i SBN 80. Innan dess fanns inga krav i andra byggnader än de som motsvarade Br 1 och Br2. Värt att notera är att det i äldre byggnader var vanligt med pappspända tak eller porösa träfiberskivor som ytskikt. Under 60 och 70-talet började man använda spända undertak av plast och även plattor av cellplast. I SBN 80, NR och BBR1 angavs att likande material skulle skyddas av ex beklädnadsskivor med ytskikt klass III. I BBR 19 ändrades det av formell anledning till K210/B-s1,d0, vilket innebär att det blir högre krav på ytskiktet än normalt i många byggnadstyper.

Intervjupersonerna är inte helt samstämmiga och alla har möjligen inte uppfattat att frågeställningen handlar om varför det måste vara K210/B-s1,d0 som skyddar det lättantändliga materialet.

Syfte

Syftet bedöms vara att man ska skydda människor i lokalerna genom att minska risken för antändning av extremt lättantändliga material. Syftes bedöms inte vara att ytskikten skall uppfylla B-s1,d0 för tak och väggytor där  grundkravet är lägre.

Tillförlitligheten och samstämmigheten på det underlag som ligger till grund för bedömningen graderas till:
God samstämmigt, (Relativt säkra på syftet)

Variationer/viss osäkerhet, (Viss osäkerhet avseende syftet)

Avsaknad av information/större osäkerheter, (Redovisat syfte är det mest troliga alternativet)

 

 

 

 

 

Kommentera